Jag heter Mattias och är 32 år gammal. Bor med min katt Mona i en lägenhet i Västerås.

För ca 10 år sedan hamnade jag i en jobbig depression som jag än idag kämpar med. Orkade inte med något i princip så blev till och med hemlös ett tag ( 4 år sedan ).

Det var då jag började ta tag i livet, skulder, bostad , ja allt.
Jag hamnade på en arbetsträning för att komma på fötter igen. Där fick jag välja vad jag ville göra och valde att måleri var något jag ville testa på. Började med kol men övergick till akryl efter några månader.
Från första tavlan var jag fast, det fick mig att må bra för första gången på många år. Så jag tog måleriet vidare med mig hem och det är fram till idag mitt största intresse.

Jag improviserar landskap i akryl. Utan skiss eller tanke och låter bilden utvecklas medans jag målar. Mitt skapande reflekterar nog mycket vad jag går igenom känslomässigt.

Motiven visar på framtidstro, hopp och tro på en ljusare framtid. Drömmer mig bort i det jag målar vilket gör att jag glömmer det jobbiga för stunden. Gillar att “leka” med ljus och färger.

Så skapandet får mig helt enkelt att må bra och inte tänka på allt jobbigt som händer i livet och i världen. För mig har målandet varit en livräddare och det har fått mig att växa som person, gett mig ett mognare tankesätt och så 🙂

När jag inte målar då försöker jag hitta min väg i livet. Jobb med mera. Just nu testar jag på en praktik inom golvläggning men det är tufft eftersom man självklart drömmer om att kunna leva på det man älskar. Som till exempel att måla.

Mvh Mattias 🙂