Måleri
Jenny Björk
Söderbärke
Man blir ju glad av “poppiga” färger och lite så tänker jag med mitt skapande också.
Att hur mörkt något än är eller känns, så kan en liten glans på en glad och vacker tavla få en att skifta i sinnesläge.
Att bli påmind att grått och svart också kan förvandlas till gult, blått och rosa.
För det finns alltid en regnbåge i slutet av tunneln, oavsett vad vi stöter på i livet. Tycker det ligger styrka i och något intressant att grå moln och regn kan samexistera med regnbågen. På så vis vill jag gärna se glädje också, att den också kan ta plats även om det regnar ibland.
På så vis ligger det en sorts kraft i färger.
Vi människor kopplar nog ofta olika saker till färg som vi ser. Och på så vis framkallas känslor.
Jag försöker föra fram ett berättande genom färger.
Känslorna som kommer när jag visualiserar dom i mitt huvud, penslar jag ut på duken.
Liten presentation om mig! Jenny Björk heter jag, född i november 1996.
Redan på dagis visste jag vad jag ville bli när fröknarna frågade. Konstnär!
Jag målade ofta katter och postade teckningarna till olika släktingar som uppmärksammade min konst tidigt.
Jag fortsatte att skissa porträtt och älskade att måla av personer.
Som barn introducerades jag tidigt för kultur livet, då den var stor på landsbygden där jag bodde och växte upp i Bredsjö.
Några i byn tovade med ull, virkade badkläder, lät armhåret växa ut och intresserade sig för teater och konst. Det var lite tabu att syssla med så vågade inte riktigt ta upp mitt teater intresse förrän senare i vuxen ålder. Det intresset ligger mig idag nära om hjärtat!
Min konstådra var redan lagd och klar i mammas mage. Fått det från min mamma som alltid målat, hennes far och min fars moster Lena Ekman och min farmors mors syster Vera. Jag kommer från en familj där alla kan måla och är kreativa på sitt sätt.
Konsten är mer eller mindre den jag alltid varit.
Min nyfikenhet till livet och människors olika sätt att leva och se på saker, har nog inspirerat mig till att våga prova nya och varierade sätt att måla också.
Jag fascinerades mycket av skräckfilmer förut och nånstans i sena tonåren började också mina målningar bli “mörkare”. Det ville spegla ångesten som jag kände på insidan. Det mörka kan ju kännas spännande och intressant, men väljer idag ljusare filmer att titta på.
I konsten har jag kunnat fly in i något fint istället för det sorgsna jag känt på insidan sedan jag var barn, och gjort det till en egen slags fantasivärld. Mixat verkliga livet med fantasi. Eftersom det många gånger är så jag själv ser på livet.
Jag tonar ut till musiken och fastnar i tankar om allt möjligt, hur träd fortsätter klättra och vart allting egentligen kommer ifrån.
Tankar om rymden inspirerade min konst ett tag. Idag målar jag mest porträtt, färgstarka motiv och blommor.
Målat mycket porträtt även på kunders husdjur.
Min konst är på något sätt det jag lämnar efter mig och jag skulle älska att få lämna jorden med ett stort avtryck som inneburit att jag också gjort något bra för mänskligheten.
Då jag älskar människor och samhörigheten vi har till varandra!
Jag som person är väldigt färgstark, så det vore ju konstigt om min konst inte var det också!
Livet har sina toppar och dalar och man utvecklas ständigt. Det gör även min konst, och det är på den vägen som jag skapar.
Konsten ger mig ett driv och lite av en tillflykt jag kan ta till med i livets alla skeden